Olika typer av skor och bindningar. Kort historik.

Olika typer av pjäxor och bindningar, kort historik

Fast häl.
Förr hade alla skridskor fast häl. Dvs pjäxan satt fast både framtill vid tårna, och baktill vid hälen ner mot skridskons fotplatta.
Långfärdsskridskornas bindningar bestod då av en tådel och en häldel som var separata.
Pjäxorna hade en läpp som stack ut fram som stacks in under tådelen. Och bak stack sulan ut lite så det blidades en liten klack där också.
Ursprungligen hade skridskorna remmar som höll ner hälen mot fotplattan. Först var det läderremmar, senare textila remmar.
Under 1990-talet så kom sk ”snabbindningar” som höll fast hälen i den utstickande suldelen bak. Det var smidigare att ta av och på skridskorna, men det var väldigt känsligt att avståndet mellan tådel och häldel var perfekt justerat, annars lossnade skridskorna lätt från pjäxan.
(För riktigt länge sedan var det enbart remmar som höll fast skon på skridskon, både fram och bak).

Lös häl, ”BC”.
Mot slutet av 1990-talet så började det komma långfärdsskridskor med olika varianter av längdskidbindningar på. Det innebar att pjäxorna nu bara hölls fast framtill och hängde löst baktill.
Lös häl alltså.
Bakgrunden var att den sk ”klappskridskon” hade uppfunnits inom hastighetsåkning på skridskor. Det visade sig gå betydligt fortare än tidigare. Vid OS i Lillehammer 1994 slogs rekord på rekord med dessa nya skridskor och inom ett par år hade alla hastighetsåkare bytt till klappskridskor.

Det var främst de lite robustare bindningarna avsedda för turskidor som först användes på långfärdsskridskor.
Både Rottefella och Salomon hade var sitt sk ”Back Country”-system ”BC” . Systemen var ganska lika varandra. Men pjäxorna passade tyvärr inte till det andra fabrikatets bindning. Båda systemen var bra och Rottefellas system är det vi använder fortfarande. Det betecknas ibland NNN (Ny Nordisk Norm).
Salomon BC-bindningar säljs inte längre, och heller inte några pjäxor för det systemet. Så om du köper begagnade skridskor bör du känna till att det kan vara svårt att hitta pjäxor för Salomon-BC, senare kallat X-adventure eller XA.

Långfärdsskridskoåkarna har alltid bestått en relativt hög andel uppfinnare.
Åkarna har i stor utsträckning provat att borra nya hål och montera alla andra sorters bindningar de hittat. Även byggt helt egna bindningar.
”Glappskridskon” är ett samlingsnamn för hembyggen där vanliga vandringskängor hölls fast framtill av remmar och styrande plåtbitar medan hälen glappade lite grann.
Den här typen av uppfinneri har varit intressant att följa och har också påverkat utvecklingen en hel del inom långfärdsskridskosporten. Tillverkarna har i många fall legat steget efter och gjort produkter av de privata uppfinningarna så småningom när det börjar se ut som något som skulle kunna fungera.

Fast häl med pjäxor utan läpp, tåbygel.
När BC-systemen började användas på skridskor så minskade snabbt utbudet av pjäxor med läpp fram. Det gjorde att de som ändå ville åka med fast häl fick svårt att hitta lämpliga pjäxor.
Då utvecklades ett antal skridskomodeller där tåbindningen kompletterades med en tåbygel som höll ner skon genom att trycka direkt mot skons ovansida.
Skyllermarks Viking var en sådan modell som blev mycket populär. Den hade dessutom en hälrem inspirerad från snowboardbindningarna med ett pump-klick-spänne som gjorde den mycket enkel att spänna. Många åker fortfarande på denna typ av skridskor och de finns på begagnatmarknaden.
Tänk dock på att man måste ha en rejält styv känga att åka i. Vanliga vinterskor blir väldigt vingligt.
Vandringskängor av styvast möjliga slag kan fungera.
Bland de långfärdsåkare som vill göra långa turer så använder nästan ingen dessa längre. Men på rundbanor och mindre sjöar ser man dem ofta.

Sidojustering
Sidojustering av bindningen var något som alla tyckte var viktigt redan på tiden med fast häl.
Såväl tåbindning som hälbindning satt då oftast fast med två skruvar vardera. En på vardera sidan om skenan. Bindningsdelarna gick att flytta och vrida separat så att tårna pekade snett utåt och man stod i balans över skenan.
När så skidbindningarna skulle börja fästas på långfärdsskridskor så visade det sig att de ofta hade flera skruvar som satt längs en rad i mitten. Dvs rakt ovanför skridskons stålskena. Stålskenan gick vid denna tid ända upp till undersidan av fotplattan så det fanns alltså bara ungefär 2mm tjockt material att gänga i. Det är alldeles för lite, nya idéer behövdes!
Skridskobolagets legendariska konstruktör Tommy Malm tillsammans med Ragnar Wijkström utvecklade i början av 2000-talet modellerna Skyllermarks Blå och Röd där både problemet med infästningen och sidojusteringen löstes på ett smart sätt.
Skenans ovankant flyttades ner en knapp cm varvid plats nu fanns för att gömma muttrar under fotplattan, ovanför skenan.
Nu kunde alltså BC-bindningarna fästas rejält pålitligt och samtidigt sidojusteras så som alltid gått att göra på långfärdsskridskor!
Den här lösningen visade sig mycket bra och blev snabbt kopierad av andra.

Skatebindningar och andra längdbindningar
Längdskidbindningar av smalare typ, dvs inte BC, började de uppfinningsrika åkarna själva montera på sina skridskor redan på 1990-talet. Det tog dock ytterligare många år innan tillverkarna av långfärdsskridskor började ta fram modeller avsedda för detta.
(Salomon SNS och senare Pilot, med två pinnar under skon, är exempel på dessa bindningar.)
Anledningen att använda dessa istället för BC är att spara vikt, något som de snabbaste skridskoåkarna ständigt strävat efter.
Dessa ”längdskidbindningar” är betydligt mindre och pinnen under skon är mycket klenare än på BC-systemen.
Skridskotillverkarna och många åkare var skeptiska till att dessa bindningar skulle klara de stora krafter som uppstår när en skridskoåkare dundrar fram på is som är knöglig. Ibland består isen bara av ihopfrusna isflak som ligger lite hur som helst. Det hoppar och far rejält när man åker, inte alls så mjukt som längdskidåkning på snö.
Det har hur som helst visat sig fungera rätt så bra. Det är ganska ovanligt att bindningar går sönder.
Men det är känsliga saker, så man måste göra rent och se över bindningarna. Om det går trögt att stänga så kan det vara en sten i kläm eller något som sitter fast i sulan. Man får inte använda för mycket våld!
Man måste också ha lite koll på pinnen som sitter fast framtill under skon. Pinnen slits av promenader och blir sakta mindre och mindre. Till slut blir den klen och kan gå av, speciellt om man råkar sparka till en sten.

Inom längdskidsporten uppfanns som bekant ”skatestilen” gradvis från tidigt 80-tal och framåt.
Genom olika regler har skate och klassisk stil kunnat samexistera. Det är dock helt uppenbart att skate går betydligt fortare.
I takt med skatestilens utveckling inom längdskidsporten har det också kommit utrustning som är mer och mer anpassad för denna åkstil.
Det behövs framförallt bättre vridstyvhet i skorna och bättre stabilitet i sidled. Samtidigt vill såklart elitåkarna att pjäxorna är så lätta som möjligt.
Precis de här egenskaperna är också mycket lämpliga för skridskoåkning.
Långfärdsskridskoåkarna har såklart upptäckt detta och börjat köra med sådana skor och bindningar.
Skyllermarks Orange som lanserades 2021 är en skridsko avsedd för att åkas med skatepjäxor främst. (From 2024 finns den dock även med BC-bindning.)
Eftersom skate pjäxor är så stabila i sidled så upplever de flesta inte något behov av att justera bindningarna i sidled. Skridskorna har därmed kunnat göras lika smala som bindningen. Det gör heller inget att skorna är betydligt bredare än själva skridskorna. Så har det ju varit sedan länge inom längdskidor. Även skridskorna har alltså kunnat göras smalare vilket ytterligare sparar vikt.

Även vad gäller längdbindningar och skatebindningar så har Salomon och Rottefella haft olika system varvid skorna tidigare inte har passat till varandras system.
Salomon gjorde dock ett nytt system nyligen, kallat ”Prolink”. De skor som är gjorda för Prolink passar också i Rottefellas bindningar och vice versa.
Det här är jättebra för nu kan man välja vilken skatepjäxa som helst och sätta i Salomons Prolink bindingar eller Rottefellas bindningar för skate.
Dock, se upp för äldre skor av typ SNS och Pilot. De passar alltså inte i de nya Prolink eller Rottefella bindningarna.

Inom längdskidor finns som bekant både klassisk stil och skatestil. Det finns alltså skor och bindningar som är avseda för klassisk stil också.
De flesta vet nog hur vingliga ett par längdskidor kan vara, åtminstone med vanliga låga längdskidpjäxor. Pjäxor för klassisk stil fungerar alltså INTE att åka skridskor med. Styvheten är alldeles för låg.
Bindningarna är däremot ganska snarlika. En skillnad är dock att den sk flexkudden bör vara hårdare för skate än för klassisk stil. De har olika färger för att kunna skiljas åt och hårdheten beskrivs med siffervärden.

Flyttbara bindningar Move, Shift Pro, NIS etc.
Det senaste inom längdskidor är att bindningarna ska vara flyttbara i längled på ett enkelt sätt.
Anledningen är att man vill kunna reglera hur bra grepp eller glid man vill ha på ett enkelt sätt när man är ute och åker, utan att behöva valla om.
Bindningarna sitter inte skruvade rätt ner i skidorna utan istället sitter de påskjutna på någon form av platta. De kan glida längs plattan om man vrider på ett vred eller lossar på en liten hake.
Både Salomon och Rottefella har sina egna olika system för detta.
Plattor kan också köpas löst för att konvertera gamla skidor till flyttbara bindningar. På nya skidor sitter plattorna fast på skidorna från början.
Någon skridskoleverantör har redan börjat erbjuda denna lösning på långfärdsskridskor också.
Vi på Skyllermarks ser dock skeptiskt på detta.
Vår bedömning är att systemen med dessa plattor ser för klena ut. Vi har också hört att bindningar har hoppat av skridskorna när spärrarna öppnat sig av misstag.
Det är också mycket viktigt att det inte finns något glapp så att bindningen kan vicka i sidled på skridskon då det stör åkningen.
Vidare finns det ingen anledning att flytta sina bindningar medan man är ute och åker skridskor. Det är och ska vara rejält bakhalt. Och framhalt.
Man ska justera sin bindning så att man står på rätt ställe på skridskon men detta behöver inte ändras sedan. Se våra guider för respektive modell!
Sammanfattningsvis avråder vi alltså från dessa "move-system" på skridskor.